Popcorn

Söndag morgon. Viktor nu snart 3, leker med bilar, Joel 7 sitter framför TV:n och tittar på minecraft stream. Sitter i soffan med Isabelle, nytillskottet i familjen, plötsligt börjar låten popcorn spela och jag kastas tillbaka till början av nittiotalet. Minns att vi står i vardagsrummet på Rudeboksvägen 864, har födelsedagskalas och pappa ska poppa popcorn. Han vill vara lite rolig så han samlar oss runt hans musikanläggning bestående av förstärkare och en lp-spelare (heter de så?) han lägger på en skiva som heter popcorn och börjar digga med till musiken. Minns de knastrande ljudet innan låten kommer igång och vet inte om jag skämdes för honom då? Oklart varför just detta minnet är så starkt. Kan inte tänka mig att någon återberättat detta för mig. Pappa har nu varit död i 9 år, helt otroligt vad tiden går snabbt. Att tiden fortsätter att gå och han som skulle varit en naturlig del utav mitt liv, finns inte längre där.  Tänker att det måste vara otroligt svårt att hantera ett besked att man har si och så många måndaer/år kvar att leva. Jag kan ibland tänka på hur kul de kommer bli när mina barn får barn. Att jag kommer vara en asjobbig mormor/farmor som vill ha mina barnbarn hela tiden. Andreas och jag kommer förmodligen få gå skilda vägar på äldre dar, då han vill bo utomlands haha. Men allt har sin tid och nu får man njuta av sina fina barn och alla de olika faser de går igenom.

Här är hon, min prinsessa!